Love.

I think I could fall in love with you time and time again for the rest of my life.

Syster.

jag är så jävla förbannat arg just nu. så arg och uppgiven att min andning påminner om den vid panikångest. så ledsen och mållös att gråten stockar sig i halsen. det gör fysiskt o n t i mig - så mycket har bägaren av sexism runnit över. alla gånger jag skrattat bort den, bemött den med ett leende pga av okunskap och hjärntvätt av samhällsnormer. och hur jag nu, när jag äntligen har förmågan att våga säga ifrån åtminstone några av gångerna, bara blir så matt i hela kroppen av ansträngningen att behöva försvara min rätt att bli bemött som en jämlike. ikväll är på riktigt första gången jag känner att jag kommer bli djupt deprimerad av att leva varje dag i mitt liv som kvinna i ett patriarkat. att jag kommer bli psykiskt nedbruten av vetskapen om att jag aldrig kan fly undan mitt kön och dess nitlott. och jag kommer att bli kallad överkänslig och irrationell många fler gånger när jag sätter ner foten, och visst, jag kanske kommer att skrika högre än nödvändigt nästa gång jag återigen måste säga nej en gång för mycket. men vad fan kan det förväntas av mig?! jag. orkar. inte. vara. kvinna. i. denna. mansvärld. och då är jag ändå priviligierad på så många andra sätt. herregud. hur orkar vi systrar?

Obrydd.

det är säkert symboliken.
nostalgin, melankolin.
jag drömmer om dig varje natt.
kan inte låta bli att tro att det ska vara så,
att allting betyder mer än vad det gör.
romantikern inom mig vill återuppstå,
vill återuppleva. vill alltid mer.
släpper aldrig taget.

Void.

Jag tar ett piller till, dövar smärtan när den vill sippra ur ögonen.
Den har ingenting med dig att göra, den är större än så,
mer allmänmänsklig än jag vill erkänna och mindre omskakande
än jag önskar, för omgivningens del menar jag.

Jag låter dig vara pillret ibland. Dricker mig törstig på dina vätskor
men du lämnar mest känslan av ett skotthål i magen efter dig.
Det snurrar runt, cirkeln sluts. Tillbaka i den trånga hissen.
När det tar över på det här viset vet jag inte mitt eget bästa.

Ende.

Ett enda litet ord, är jag din.

FU.

JAG HATAR DIG

så jävla arga bokstäver som bara stirrar på en. jag ifrågasätter starkt om ordet "hatar" verkligen är berättigat samtidigt som hela min jävla insida bara vill knuffa dig ner för ett stup och skrattandes skrika RÄTT FUCKING ÅT DIG DIN JÄFVEL.

känns inte riktigt hälsosamt faktiskt.

Death.

empty houses
silent time